onsdag 30 juni 2010

jag har tråkigt

Typ. Vad ska jag göra? Meningsfullt inlägg också det här.
Lyssnar på Billy Talent. Ska hålla käft. Blääähä.

Orkar inte bry mig

Klär mig som mig ikväll. Svart runt ögonen, svart tröja och tjockare knästrumpor. Och så strumpbyxor då. Vi ska fira Therese på Waldorf och de kommer och hämtar mig om tio minuter :-)

Men vi hörs, ha en superkväll!

HIGH.

Eclipse ja

Bästa filmen hitills?
Ja.
Är avundsjuk på de som ska se den idag, bara för att jag vill se den igen. Snacka om att jag ska se den igen. Så den som vill se den kan ju dra med mig.. Eller gå med mig. Eller liknande.

Dessutom är jag stolt över SF för de gjorde det verkligen ordentligt igår. Vi blev bjudna på popcorn, läsk och även en subwaymacka! Så det var ju lätt värt pengarna.

Men nu vet ni, SE ECLIPSE!

tisdag 29 juni 2010

nä nu

drar jag till stan för att möta upp Evelina!
Vi hörs ikväll. Efter Eclipse. Stackars er som sitter här hemma och inte får se den förrän.. ja, efter oss ;)

two more lonely people

Oj, vad mycket sömn det blev. Eller så inte. Haha. Var uppe hela natten hos Mattias med Erika, vi har gjort lite allt möjligt. Sedan imorse vid typ 7 så somnade jag några minuter i Mattias säng. Vet ni hur jag blev väckt? Jo, Akira bet mig i tån. Snällt.

Sov några timmar när jag kom hem också, ska nämligen sitta ungefär 8 timmar i en biosalong om två timmar. Fast ja, det är ju pauser men ändå. Så ikväll blir det alltså Twilight Movie Night med Evelina! (Dvs Twilight, New Moon och sedan Eclipse)
Nice!

måndag 28 juni 2010

hey man

Blev lite stressigt. Alle ringde när jag hade kommit ut ur duschen och så var det bara att brumma till stallet, fixa Saigon på en halvtimme och sedan fara in till stan och gå runt med henne i någon timme.
Vi gick in på Din sko och som vanligt kom jag ut med ett par skor. Haha. Förvånade?

Nu ska jag packa ihop lite grejer och sedan dra till Mattias med Erika! Så det är väl så min kväll blir =)

dusch och fix och stall och bang och brak

Efter ett natt där jag sovit oroligt och dessutom drömt världens bästa dröm (vet inte riktigt hur de två går ihop men tydligen så) så ser jag ut som jag vet inte vad. Så nu ska jag hoppa in i duschen och sedan förhoppningsvis ta mig till stallet. Sedan får vi väl se vad kvällen erbjuder! :-)

söndag 27 juni 2010

,.


"Cause I just can't take it
Another day without you with me
Is like a blade that cuts right through me
I can wait, I can wait forever
When you call my heart stops beating
When you're gone it won't stop bleeding
I can wait, I can wait forever..."


Jag minns en gång då allting brast. Jag satt på Buster rygg men ingenting funkade och jag hamnade i världens bråk med en kompis bara för att det blev så, att ingenting funkade. Brukar, eller brukade i princip aldrig gråta utanför mitt sovrum men i den stunden så bara brast allt. Jag orkade inte ens hålla mig kvar i sadeln utan gled ned på marken och enda anledningen till att jag ens kunde stå på mina ben var för att Buster stod still och lät mig luta mig på honom.
Det är alltid så jag sett honom. Som min bästa vän. Mitt stöd. Han har alltid varit den som lyst upp min vardag, mitt liv under två års tid. Han fick mig att inse att livet är värt att leva även om livet är tufft. Och då jag var ledsen så gick jag bara in till honom för när hans små röda öron pekade framåt kunde jag inte vara ledsen mer. Jag kunde inte göra annat än le bara för att det var det han gjorde. Han fick mig att le.

För det är ju så. En person har alltid ett visst ord som gör en. En anledning till varför folk känner igen en. Han var min anledning. När folk kom fram för att de behövde min hjälp att göra iordning honom, när de kände igen mig för att de visste hur mycket han betydde för mig. Det gjorde mig stark.

But all good things must come to an end, visst är det så? Och vad gör man då när det som varit ens liv under en lång tid bara försvinner? Vad gör man när ens mening inte längre finns där?
Jag orkar inte ens tänka på det. Orkar inte. Jag vet inte vad jag ska göra,
antagligen söka hjälp. De flesta håller nog med mig. Jag behöver hjälp.

When you're gone

Såå.. helgen då

I fredags var det ju midsommarafton. Spenderades på Hägnan med mycket trevligt folk och sedan i stallet med Michaela. Vi drog ut på en längre skrittur (typ 1,5 timme eller något. Hehe) och fyfan vad ont i röven jag hade efter det. Tur att jag hade sadel iallafall, för hade jag ridit barbacka hade jag inte kunnat gå. Hade dessutom hundra nya myggbett. Myspys.

I lördags var det också stall, red dressyr då och det gick åt helvete. Hästen stod mest bara och hoppade eller sprang, ingen ville som den andra om man säger så. Sedan for jag till Micca där vi och Ida sov i hennes husvagn. Vi hann med stall lite senare, alfapet, kortspel och typ både oseriösa och seriösa samtal. Och massor av skratt då. Vet inte riktigt vad klockan hann bli men mycket blev den iallafall.

Vaknade sedan vid åtta imorse och var jättepigg av någon anledning. Men de andra sov så jag vände och vred mig tills jag somnade om och så vaknade jag igen när vi klev upp. Blev lite mer spel innan Ida for och vi drog till stallet. Ännu ett dressyrpass och hästen var faktiskt riktigt duktig. Lite jävlig i början men det är ju ändå Saigon vi pratar om (haha) så jag är nöjd. Högergaloppfattning blev väl dock som den blev, lite sådär hopphopphopphopphoppgalopp typ. Men hon är söt :-)
Therese fotade också, tvingade med henne upp och fota bland lite gräs. Och insekter. Så vi får väl lägga till några myggbett nu om man säger så.

Och vet ni vad som händer imorgon? Stallllllll.

lördag 26 juni 2010

You make me feel so high

Har inget vettigt att skriva.. egentligen. Ska fixa mig innan jag drar till stallet med Michaela.
Har fortfarandse lite ont i magen sedan igår, men det löser nog sig när jag ser att Saigon mår bra. Hehe.

Nu håller jag på och fixar mig. Och känner mig oseriös, så jag slutar skriva. Får se om det blir något mer skrivande, annars hörs vi imorgon!

fredag 25 juni 2010

hm

skuldkänslor, ångest.. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det jag känner just nu.
Blä. Hatar verkligen att behöva stressa och lämna saker ogjorda.
Det är det värsta som finns.

What is love?


God morgon. Klockan är nu halv elva och jag gick upp för.. en timme sedan. Så skönt.
Kände mig dock väldigt gammal när jag var trött redan vid nio igår, men med tanke på hur mycket sömn jag missat under de två veckorna som varit så är det väl inte särskilt konstigt.

Idag ska jag iallafall till Hägnan med mamma, hunden och mammas kompis =) Visserligen är typ alla jag känner där också så ja, haha. Ska dit med många.. om man säger så. Efter det ska jag till stallet med Micca, har Saigon så jag ska fixa och rida henne.
Efter det så.. blir det att vara hemma. Ska vara med mamma och fira midsommar hade jag tänkt =) Mysigt mysigt.

Och imorgon blir det också stall, sedan göra något med Micca & Ida. Och på söndag stall. Och på måndag stall. Min sommar består alltså av.. Saigon. Haha. Nä men :-) Det är trevligt.

torsdag 24 juni 2010

Hihi

AVSLUTA MENINGEN!
Jag har insett att min senaste kyss - var. ja vad har jag insett med den?
Jag pratar - både mycket och lite, beroende på vem jag pratar med
Jag tycker om - väldigt mycket
Jag avskyr när folk - låtsas som om ingenting hänt när de gjort något
Mina närmaste vänner är - de bästa som finns
Min första vän hette - ofta jag vet det? Min första bästa vän hette Linus.
Kärlek är - väldigt jobbig men underbar på samma gång
När jag borstar tänderna - så blir de renare!
När jag lagar mat - blir det oftast ganska okej
Det sexigaste yrket - är... jag har ingen aning
Jag är rädd för - insekter
Den värsta känslan är - när man känner på sig att något ska gå fel
Den bästa känslan är - när allting funkar
Jag är bäst på - att skriva osammanhängande
Jag är sämst på - att låta bli att skratta
Om jag var ett djur skulle jag vara - en apa. nä men, jag vet inte.
Om jag var en insekt skulle jag vara - mosad
Om jag vore ett redskap skulle jag vara - öh. En hammare?
Jag kommer alltid att vara - cool
Det finaste som finns - Hästarna, vännerna och musiken.
I sommar - göra så mycket som möjligt och verkligen leva
Sist jag grät var - typ i måndags av skratt
Jag kan - göra ganska mycket
Jag kan inte - tycka om svensk musik. typ.
När jag vill tänka går jag - till min dator eller sängen
När jag bakar så bakar jag - oftast med erika och mattias
Min mobiltelefon är - en vit HTC Hero
När jag vaknar på morgonen - tänker jag "fem minuter till"
Innan jag går och lägger mig - tänker jag "fem minuter till"
Just nu tänker jag på att - jag vill till usa
Bebisar är - små
Idag har jag - jobbat och varit på stan
Ikväll ska jag - sitta framför datorn, se tv.. typ. hehe.
I morgon kommer jag - vara på hägnan och ha saigon :-)
Jag vill verkligen - träffa grabbarna i GD och Buster.

Nu har jag

sommarlov, nya shorts, lite nytt smink och en ny väska.

onsdag 23 juni 2010

Tar er tillbaka till en vinterkväll

Sitter och pratar med Ida om.. ja, lite allt möjligt. Men jag började iallafall tänka på ett minne.
Jag har inga bilder från den dagen så ni får klara er utan den här gången! Dessutom har typ tusentals hört den här tusentals gånger, så ifall ni börjar känna igen er kan ni ju sluta läsa. Eller fortsätta, erat val!

Det var egentligen ingen vinterkväll för nästan all snö hade smält bort och det började likna lite vår, det var slask överallt. Jag och Therese bestämde oss iallafall för att skritta runt slingan barbacka, med tanke på hur lite snö det var kvar så kunde det ju omöjligt vara skotrar kvar så det var ju liksom lugnt. Vi gjorde iordning hästarna, tog på dem täcken och hoppade upp. Vi pratade om allt och ingenting som vanligt medans vi skrittade. Hästarna lunkade på och Saigon var i princip seg som hon alltid var när vi skrittade ute.

Det var inte förrän vi skrittat ned för en backe och kom i kurvan som vi märkte att något av fel. Ross stannade och glodde ut mot skogen och Saigon stannade också. Varken jag eller Therese fattade vad som hände förrän vi hörde det brummande ljudet. Skotrar. (Det kunde ni inte gissa va?)
Jag hann precis korta upp tyglarna innan Saigon vänder om på stället och börjar studsa. Man kunde höra skotrarna riktigt tydligt nu och det var ju inte så att de saktade ned, vilket Saigon märkte. I ett försök att komma undan ställde hon sig på bakbenen och hoppade mot sidan när Ross flyttade på sig, vilket fick henne att tappa fotfästet för att det var så slaskigt och så föll vi. Rullade på snön brevid en buske medans Saigon tog sig upp.
Jag ropade åt Therese att hoppa av när Ross började hoppa på stället då Saigon skenade förbi,
men så klart bockade han av henne och hon hamnade också på marken medans hästarna rusade iväg.

Skotrarna hade vid det här laget stannat men deras motorer var fortfarande igång och jag bubblade av så mycket ilska att jag skrek.. jag minns inte ens vad jag skrek, något om "satans jävla helvetes idiotjävlar" och något mer. Sedan vände de om och jag och Therese stormade tillbaka till stallet. Som tur var hade hästarna inte skadat sig mer än något trampsår.

tisdag 22 juni 2010

The saints are coming

Egentligen är jag alldeles för uppspelt, lycklig och ja.. för att gå och sova. Men jag känner att med tanke på hur trött jag var imorse så måste jag. Det är två dagar kvar av att gå upp sex på morgonen, vilket känns otroligt skönt. En ordentlig sovmorgon längtar jag då allt efter.
Ändå kommer det kännas konstigt att inte fara till LRK varenda dag, men jag har ju Saigon så det blir ju lite iallafall.

Jaja, hur som helst - lyssna och kolla på videosarna där nere och så säger jag god natt!

alltså AWWW.

Hejsan. Igen.

Nu vart jag helt plötsligt pigg igen. Fast jag har ingenting att skriva, tyvärr. Eller jo, egentligen massor men jag tror inte att någon som läser min blogg är intresserad av att jag lyssnar på Green Day och att jag älskar dem och att jag skulle kunna spendera en hel dag där jag bara gör det. He-he-he.

Och nu bötjar det här ju likna ett inlägg till och med. Tänka sig. Men helt plötsligt så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Det är tur att jag inte videobloggar, allt som skulle hända där är att jag sitter och säger "öööh... det var något jag skulle säga, men jag glömde bort det"
Så var glada för det.

Okej, färdigsvammmmmmmlatttt.

Jag

är helt enkelt för trött för att orka skriva om dagen. Jag har jobbat, big surprise va?
Nu vet ni!

måndag 21 juni 2010

snacka om trött

Började dagen med massor av skratt. Underbart. Tror mest att det berodde på att båda två var väldigt övertrötta, men det spelar ju inte så stor roll. Det blev också ännu en dag då vi fick jaga en lös häst, börjar kännas som en vana nu. Och Titten hade varit lös under natten, typ ätit 7 kg kraft och hö under natten. Underbart.

Dagen fortsatte med städning av n-gården och lite papperarbete. Sedan kom alla andra. Eller nja, vissa hade redan varit där men det hade inte vi märkt. Eller iallafall inte jag. Haha. Alle och Therese hade varit så gulliga att de mockat åt mig (Stod typ där i några minuter och kunde inte riktigt fatta det, trodde att de skojade. Hehe)

Jag och Anna hade även roligt åt att jag sa "du är som en dum anna... anka"
Till slut låg vi båda på golvet och skakade av skratt. Tror till och med att jag grät. Övertrött? Nej då.
Sedan fixade jag klart hos Saigon och så har jag fotat lektion x2. Det var kul, speciellt med tanke på att jag lånade Idas superolle (ja, den får faktiskt heta så nu) fast myggen var väl inte sådär jättroliga sedan där på kvällen. Det kliar på huvudet.

söndag 20 juni 2010

Precis

kollat på The Runaways (med Kristen Stewart & Dakota Fanning)
Den var riktigt bra faktiskt!

Och för det andra så har jag också hittat en cover som Avril gjort på Basket case.
Jag vet inte, måste nog säga som Siri: Det finns artister/band som är heliga och så fort någon gör en cover på någon av deras låtar så låter det för jävligt. Spelar ingen roll hur bra de är, för ja.
Och så är det. Green Day är heliga, man håller inte på med deras låtar för det går bara inte att komma upp i deras nivå. Och jag tycker ju ändå om Avril i vanliga fall, så det borde liksom.. säga något.

Och strax ska jag och sova. Upp sex imorgon för jobb. Visst låter det härligt?

Green Day & U2 - The Saints Are Coming

..


"Music - that's been my education. There's not a day that goes by that I take it for granted. "
- Billie Joe Armstrong

Give me fire

Kom hem för ett tag sedan från Mattias. Vi har bakat kolakakor, sovit, vaknat.. Åkt flumeride?
Haha. Körde genom en vattenpöl som jag trodde var liten men så sprutade det en stor våg av vatten över både mig och Erika. Blev vi blöta? Nej då! He-he-he.

Jag går hur som helst fortfarande och svävar på moln när jag tänker på hur fin Saigon var i fredags. Haha. Helt seriöst.
Ni får en bild:

lördag 19 juni 2010

heheheheheh

Drar till Mattias med Erika, blev alldeles för pigg nu efter att ha gjort upp lite planer med Ida.
Så kan det gå! Vi hörs imorgon. Hoppas jag.

men fyfan

Just nu så spelar alltså Green Day på Wembley i London.
Jag vill absolut inte dit, inte aaaaalls.
Det kommer vara typ.. 75 000 personer där. Vi var typ.. 25 000 på Ullevi.
Åh. Jag dör. Oseriöst inlägg just nu, men jag deppar typ sönder.

Men snart då jävlar!! Typ.

Från arkivet

Hittade ett gammalt inlägg som jag var tvungen att dela med mig av. Varför? Jo, för att jag än idag minsn exakt hur det var. Hur jag plötsligt låg där på golvet och inte orkade ta mig upp. Hur jag grät tills jag inte kunde andas, den ihåliga känslan i magen. Tomrummet. Som om hjärtat blivit utslitet. Det är det minnet jag delar med mig av ikväll tillsammans med en bild på Buster som var med i det inlägget. Ett minne jag vill glömma men för alltid kommer minnas.

"Varför kan ingen väcka mig? Varför vaknar jag inte? Varför drömmer jag en mardröm?

Mina tårar har runnit nonstop i en timme nu och jag försöker att få grepp om mig själv.
Men det känns intill omöjligt. Smärtan tog över som aldrig förut. Smärtan jag hade över Birre? Ingenting jämnfört med det här. Jag förstår fullständigt hur Bella kände sig i New Moon, hur allting svartnar för ögonen och allt man kan göra är att skrika. Jag märkte inte ens att jag låg på golvet förrän min andedräkt slog upp mot mig när jag kippade efter luft. Smärtan i magen, skakningarna i hela kroppen.

Och jag har inte ens förlorat dig än.

Det var som jag sa till mamma: "Han är den enda anledningen till att jag överlevt. Han är den ENDA jävla anledningen till att jag vaknar. Hur fan hade du tänkt dig att jag ska orka!?"

Kort och gott: Mitt liv är över så fort mitt liv lämnar mig. "

test

Berätta sex sanningar om dig själv;
- Jag är jävligt känslig
- Har dålig hörsel, folk får upprepa sig hela tiden
- Är typ besatt av Green day
- Har lätt för att älska och sakna
- Är egoistisk av mig men visar det sällan
- När jag tycker om någon/något eller det går bra med något/i något kan jag inte sluta prata om det

fem sanningar om hur du var som liten;
- Jag fick glasögon när jag var ett år
- Har alltid varit väldigt blyg
- Rymde alltid från mitt dagis med min bästa vän Christoffer
- Har alltid gillat djur, var helt galen i djur när jag var liten och om jag såg en ex hund var jag alltid tvungen att få hälsa på den
- Jag hade nästan inga tjejkompisar, lekte med killarna och älskade att typ.. rulla i lera.
- Var väldigt galen av mig. Hade dessutom flugor som husdjur medans alla andra tjejer typ grät av dem.

fyra sanningar om mitt familjeliv;
- Jag ville flytta hemifrån då jag var 14, vill det fortfarande
- Jag har alltid bott med min mamma, är nästan aldrig hemma hos min pappa mer fast vi ses ganska ofta
- Jag vet inte om jag ska älska eller hata mina föräldrar men det blir nog det första för det är väldigt svårt att hata någon som tagit hand om en hela ens liv.
- Jag har aldrig bott i hus.

tre sanningar om mitt vänskapsliv;
- Har svårt att skaffa nya vänner eftersom jag är så blyg
- Jag vet att mina vänner är de allra bästa för de finns alltid kvar, även i de stunder de inte borde stannat egentligen
- Öh. Jag kommer inte på något. Hjärnsläpp

två sanningar om min personlighet;
- jag har väldigt kort stubin och har väldigt svårt att hålla käft när det är saker som stör mig, även om det bara är små och oviktiga saker
- jag hatar när det är tyst så jag kan prata om allt mellan himmel och jord eller bara säga "joooo...." för att det inte ska vara tyst.

en sanning om detta testet;
hm. En sanning om det här testet är att.. det är ett test. Typ?

Need a second chance

Tjenare! Jag kom precis hem från stallet och spöregnet.
Meningen var ju att jag skulle flagga typ tio ekipage, stod där hela klassen. Hehe.
Fast å andra sidan så slipper jag göra något nästa klubbis. Som är till hösten, haha. Men ändå.
Lär ju glömma bort det och göra det ändå.. Typ.

Har ingen jävla aning om vad jag ska göra nu. Typ.. fixa bilder. Inte för att det finns särskilt mycket att fixa och egentligen orkar jag inte ens, eller vågar inte ens kolla på dem. De suger ändå.

Typ.

fredag 18 juni 2010

I will be

all that you want.


Åh, nu är jag trött. Dagen började med att stiga upp sex, som vanligt. Åka till stallet och så hade inte någon nyckel. Lyckat. Haha. Så vi fick stå där en stund. Sedan var det som föregående dagar, vi hade de boxar/spiltor som skulle mockas och det slutade med att det var jag och Ida som mockade ja.. typ hela stallet? Nästan. Grävde bort lite i Luccas hage och typ.. Jag minns inte ens.

Vi slutade vid två och då gick jag över till HSD. Mockade åt Saigon och tog in henne innan Evelina kom. Red på planen och fyfan vilken fin häst. Hon har nog aldrig gått så bra, haha. Ändå var vi princip bara på rakt spår bortsett från några få, stora volter. Hon blev dock lite busig i slutet, gjorde lite fisk..språng. Typ. Nä men. Haha.

Red sedan Zoraija på kvällen. Som vanligt gick det inte särskilt bra, fattar inte varför vi aldrig lyckas när vi tränar men något är det. Tror att jag blir lite okoncentrerad eller något. Och så är jag mesig. Först var hon lat, sedan pigg och sedan ännu piggare. Slutade med att det blev galopp istället för mellantrav och att vi nästan hoppade över staketet. Men det gick bra stundvis och när vi travade av var hon. mjuk som smör? Kan man säga så? Haha. Och det går ju inte att vara sur på henne, mitt fel ju. Så hon fick mycket pussar.


Michaela fotade lite :-)

torsdag 17 juni 2010

brace yourself



Den här bilden togs när jag och Amanda var nere hos Charlotte på Östragård.
Det var näst sista dagen där och tidigare under dagen hade Tamlin sparkat mig mellan benen. Tror ni att det var lätt att rida? ;) Haha. Men eftersom det var sista gången jag skulle få rida Loppan så tog jag mig upp i sadeln ändå. Och det kommer jag aldrig ångra, för fyfan vad fin han var. 4 år och han var finare än alla hästar jag någonsin ridit. Visserligen kunde jag knappt rida då, men ändå. Det var verkligen något extra att öka traven på den här ponnyn för man kände hur man nästan svävade.
Jag kommer aldrig glömma hur det kändes och hur stort jag log.


Kommer inte heller glömma dagen vi for, då vi skulle säga hejdå. Fyfan vad svårt det var. En vecka och jag var fast. En vecka och jag ville inte lämna honom. Det var något så speciellt med honom och vi skapade en relation på så kort tid.

Oh, Here Comes The Hotstepper "Loppan"
Jag saknar dig!

I love you.


Trött? Neeej.

Herregud. Inte är jag trött inte.
Eh.

Dagen har iallafall bestått av att vi först mockat Samirs hästar, sedan extra hästar av gubbarna (undra hur det kom sig att vi fick göra det?) och även Lelles. Det tog ett tag kan jag ju säga.
Sedan sopade vi. Och bytte schabrak. Hade lunch, sedan började det jobbiga. I typ två timmar stod vi nämligen och tog ut allt hö från Skårpans hage. Behöver jag ens säga att det var mycket?

Efter det var det intag av hästar. Helt otroligt så har vi faktiskt inte behövt jaga någon häst idag!
Däremot har vi jagat grimmor. Gick inte sådär superbra och Henning fick en jättefin halsring,
han kunde nämligen göra sig själv till en enhörning med den! Har en bild.. men jag är lite för trött för att hämta mobilen som ligger två meter bakom mig och ladda in den.

Och jag måste äta någon middag. Kan inte riktigt äta lika sent som jag gjorde igår, det går bara inte. Vi får se vad som händer!

The best part of me was always you


Julafton 2009 var det här. Åh, den dagen. Julafton 2009.
Jag kunde knappt rida då för Kasper hade kastat av mig typ en vecka före. Kunde knappt gå, sitta, ligga eller stå. Ingenting kunde jag göra normalt iallafall. Hur som helst så tog jag en tomteluva på Buster och så for vi ut i skogen med trevligt folk, det hade knappt hunnit bli ljust. Kanske för att klockan var typ där vid åtta.

Och kan jag säga att han var, eller nej är världens underbaraste och snällaste? För som sagt kunde jag knappt rida, låg typ på hans hals medans han glatt både travade och galopperade efter dem andra och jag hängde bara på. Vi var nog de mest udda paret där, hehe. En häst med en tomteluva viftandes vid huvudet och en ryttare som låg och kramade sin häst i galopp.
Fast sedan satsade vi ju aldrig på att vinna pris för ja.. något egentligen.

Det var våran första och sista jul som vi firade tillsammans. Min röda springare.

En ny grej

Tänkte att jag varje dag ska ta en eller två bilder och skriva om dem. Bara för att.. typ lätta på hjärtat. Eller något. En bild säger ju mer än tusen ord, så med lite ord blir det ju lite mer ;) Hehe. Så ja. Jag börjar typ nu. I ett nytt inlägg.

sitter och funderar

Orkar inte riktigt gå och sova än. Eller okej, jag kan inte sova än.
Sitter hur som helst och funderar, funderar på allt och ingenting alls.
Har mitt dagliga nattprat (går det ens att säga dagliga? Nattliga nattprat istället) med Alle och som vanligt sätter det igång mitt minne som får mig att tänka tillbaka på tiden som var. Hur både bra och dåligt allt var förut.

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Jag vet inte vem jag är. Vem är jag? Vad vill jag?
Vem var jag, vad ville jag förut? Herregud. Problem, problem, problem.
Och som sagt borde jag ligga under täcket, men det blir visst bara 5 timmars sömn i natt också.
Visserligen har jag ju redan sovit tre timmar, men ändå.

Och sedan så.. seriöst, den här låten. Den här tjejen. Det här. Har lyssnat på låten minst 20 gånger nu.

onsdag 16 juni 2010

äter middag

och klockan är halv elva. Haha. LYCKAT.


Ida hade lite problem med att få in ponnyn.. hehe.

fan också



Så klart råkade jag somna när jag kom hem vid fem.. Och nu är klockan åtta och jag steg precis upp. Lär ju aldrig kunna sova i natt nu :(




Jaja. Dagen har bestått av jour som igår, städa lite, göra iordning hästar och sedan har vi plockat lite sten. Efter jobbet jagade vi en lös häst. Fanta, ovanligt va? Haha. Han hade tagit sönder hagen igen, typ ramlat ned i diket (ser ingen annan väg än det för att ta sig ut, haha) och sedan sprang han där medans vi försökte få upp honom mot stallet. Ett tag trodde vi också att han skulle springa till skogs när han började gå på en stig mot slingan. Men till slut gick det, och jag fick på grimman - bakvänd dessutom! Haha.




Efter det red jag Saigon på plan. Kan väl inte säga att det var det seriösaste passet jag ridit med tanke på att jag red runt på samma spår hela tiden, haha. Men hon var fin stundvis och mot slutet var hon riktigt fin i traven =) Märkte också att jag inte kan sitta ned när hon frustar, hon kastar mig i princip ur sadeln då. Så skumpig? Heeehe nejdå.
Och Ida var där och fotade, så Saigon fick tänka på att springa snyggt också. I galoppen såg hon ut som en köttbulle så där misslyckades hon totalt, men stundvis i traven ;) Hehe.
Sedan fick hon agera fotomodell.. vilket hon var rätt duktig på också! Stundvis då. Hon har sina stunder den hästen.



tisdag 15 juni 2010

I wish my heart could burn

Just det. Idag hände en ganska rolig sak. Eller nej inte rolig. Mysig. Eller jag vet inte ens hur jag ska beskriva den. Myste med Zoraija i hagen idag och det var så härligt att jag nästan ville gråta.


Jag vet inte varfölr, det var bara så otroligt länge sedan som jag kände att "Här vill jag vara" medans jag stod brevid en häst, typ sedan Buster for. Visst har det varit bra stunder, men det har som alltid varit något som förstört dem. Men idag var det en sådan stund och det var så otroligt otroligt härligt att känna så igen. Det är trots allt bara hon och Saigon som håller mig kvar i stallet vid det här laget och just nu är lusten att kämpa vidare bara starkare.
Och jag hoppas att ni förstod nu.. Annars så, ja. Synd, helt enkelt. Hehe.

Duktigt.


För en gångs skull tog jag tag i kragen och började diska! Har lite kvar, vilket jag ska fixa nu.
Men jag var tvungen att få säga det, för de som känner mig vet att jag skjuter upp allting till absolut sista stund, eller så gör jag det inte alls. Hehe.

Tvingar alla att säga grattis. Eller något.

Lyckat

Jag skulle börjat åka mot Mattias för typ tjugo minuter sedan.
Bäst att jag sätter fart! Lär ju hur som helst aldrig vinna pris i att vara snabb, eller att passa tider.. Hehe.

Love has always been enough for me

"I feel like I wasn't real until you were a part of me"

hemma igen

Joho. Det var ganska jobbigt att stiga upp imorse. Och utan Ida hade jag nog sovit vidare för helt plötsligt vaknade jag av att hon smsade mig. Det var då allt tur.
Måste för övrigt ge henne lite credit, har liksom härmat henne lite. Hehe. Det märks. Jaja.

Vad har jag gjort idag då? Jobbat. Sommarjobb ni vet. För er som inte vet, så är det ett jobb.. under sommaren, i tre veckors tid. På Luleå Ridklubb med Ida! Och idag gjorde vi lite mer än igår. Blev att hålla på med hästarna lite mer, men också ha jour där på morgonen, samla ihop skräp som fanns runt i hagarna och sopa.

Lite.. skräp.

Nä okej

nu går jag faktiskt och lägger mig, klockan är halv ett och jag ska upp sex.
Dröm sött, gott folk!

Här är den

Ett bevis på att man inte behöver vara störst!


måndag 14 juni 2010

Nu jävlar

är vi igång igen här på blogspot! Det var väldigt länge sedan måste jag säga. Hehe. Ska fortfarande fixa lite saker, måste bara få hjälp av lilla Ida.. Tror jag. Om jag nu inte kan fixa det själv. Vi får se. Ida är typ min hjälp till i princip allt, bara så ni vet. Måste nästan tillägna det här inlägget åt henne bara för att hon är så duktig (och dessutom står ut med mig, det är det inte så många som gör!)

Nä okej, ni förstår att jag är trött va? Borde dessutom gå och lägga mig, ska upp sex för att fara till jobbet. Men först tänkte jag kolla om jag får in en film ifrån min mobil, för den filmen är så fulsöt att ni inte kommer sluta kolla på den!