onsdag 23 juni 2010

Tar er tillbaka till en vinterkväll

Sitter och pratar med Ida om.. ja, lite allt möjligt. Men jag började iallafall tänka på ett minne.
Jag har inga bilder från den dagen så ni får klara er utan den här gången! Dessutom har typ tusentals hört den här tusentals gånger, så ifall ni börjar känna igen er kan ni ju sluta läsa. Eller fortsätta, erat val!

Det var egentligen ingen vinterkväll för nästan all snö hade smält bort och det började likna lite vår, det var slask överallt. Jag och Therese bestämde oss iallafall för att skritta runt slingan barbacka, med tanke på hur lite snö det var kvar så kunde det ju omöjligt vara skotrar kvar så det var ju liksom lugnt. Vi gjorde iordning hästarna, tog på dem täcken och hoppade upp. Vi pratade om allt och ingenting som vanligt medans vi skrittade. Hästarna lunkade på och Saigon var i princip seg som hon alltid var när vi skrittade ute.

Det var inte förrän vi skrittat ned för en backe och kom i kurvan som vi märkte att något av fel. Ross stannade och glodde ut mot skogen och Saigon stannade också. Varken jag eller Therese fattade vad som hände förrän vi hörde det brummande ljudet. Skotrar. (Det kunde ni inte gissa va?)
Jag hann precis korta upp tyglarna innan Saigon vänder om på stället och börjar studsa. Man kunde höra skotrarna riktigt tydligt nu och det var ju inte så att de saktade ned, vilket Saigon märkte. I ett försök att komma undan ställde hon sig på bakbenen och hoppade mot sidan när Ross flyttade på sig, vilket fick henne att tappa fotfästet för att det var så slaskigt och så föll vi. Rullade på snön brevid en buske medans Saigon tog sig upp.
Jag ropade åt Therese att hoppa av när Ross började hoppa på stället då Saigon skenade förbi,
men så klart bockade han av henne och hon hamnade också på marken medans hästarna rusade iväg.

Skotrarna hade vid det här laget stannat men deras motorer var fortfarande igång och jag bubblade av så mycket ilska att jag skrek.. jag minns inte ens vad jag skrek, något om "satans jävla helvetes idiotjävlar" och något mer. Sedan vände de om och jag och Therese stormade tillbaka till stallet. Som tur var hade hästarna inte skadat sig mer än något trampsår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar